NÅGRA NYA DIKTER...2017 av Titti Spaltro

 

ÄNNU ETT TRÄD HAR HUGGITS NER...*2017*

 

Ännu ett träd har huggits ner

för att pryda julen med...

Den ligger nedpackad i ett vitt...

plastnät, tillsammans med andra

på gatan och väntar på att någon

ska köpa den och få följa med hem

för att bli julgran och fest...

På så sätt får den leva lite till med

hjälp av en kruka och vatten därtill .

Innan den vissnar och dör helt och

kastas sen ut när det nya året

bryter ut.

Men trädet fick ett kort liv p.g.a

konsumtionens ekorrhjul för

människor bry sig inte om dess liv...?

Kanske hade det varit mer rättvis om

granen hade fått leva i sitt hus in i skogens

vilda mylla, där jorden ger den ett långt liv

och ger oss tillbaka koldioxid och klorofyll...?

Det finns ju plastgranar att köpa, inte behöver

man döda det levande för att kunna fira jul...?

 

 

•  
• FRAGMENT AV EN BARNDOM...*2017*
• Fragment av en barndom
• dyker upp i min inre blick
• ...som när en film rullar på en ...
• bioduk...minnen om när jag var barn
• och älskade klättra upp på sandåsar
• och sen låta mig falla ner mot havet...
• Det kändes nästan som att flyga i luften
• och sen landa vid
• stranden, för att där sen simma i det stora blå .. och låta
• vågorna brus få min nakna hud att darra av upphetsningen sus
• Ja, då var livet bara ett stor äventyr, därför när man är liten
• fylls allt med magi...
• Nu känner jag bara nostalgi för en tid som har flytt in i
• min fantasi , på vita magiska åsar som väntar att en flicka
• ska åter leka på deras mjuka hud...

                                                                                                      

                                            

SNÖNS MAGISKA PENSEL...*2016*

 

Vi vandrar genom vintriga landskap...Låter snön, täcka våra kläder, med dess eteriska väsen, som målar vackra konstverk
med dess magiska pensel...och får, även de mest simpla och
enkla ting, att se sagolika ut...tack vare den magi, som finns
i alla levande ting som vistas i Naturens rymd och skapar
autentiska mästerverk, genom livets, berusande energi...

 

 

              

 

S.O.S...*2017*

 

Naturen håller på att gå under
på grund av klimatförändringarnas
vidunder ...men ändå fortsätter man ...
att skövla skogar ,utrota djur och
sprida gift i naturens sköra hud.

Världen håller på gå under p.g.a
girighetens vidunder ...men ändå
forsätter man att samla på sig rikedomar
medan fattiga svälter och tigger vid
stadens gränder.

Konsten håller på gå under p.ga
kommersialismens vidunder ...som
förlorar djup i form och skönhet
och förtrollning har bytts ut med vulgaritet
medelmåttlighet och likritning ...men ändå
forsätter man hoppas att själen orkar komma
tillbaka och skapa verk värda att skåda .

Kärleken håller på att gå under p.g.a
egots vidunder ...som skapar relationer
fulla av komplikationer ...men ändå fortsätter man
att jaga efter förälskelsens hetta , trots att man vet
att det kanske bara varar en vecka.

Vänskapen håller på gå under p.ga
ytlighetens vidunder ...som skapar illusionen
om närhet och förtrolighet när allt som kanske
finns är falskhet och skådespel...men ändå fortsätter man
att odla vänskap efter vänskap med hopp om att
hitta någon att verkligen lita på.

Tiden håller på att gå under p.g.a ekorrhjulets vidunder...
som rullar på utan att stanna en enda sekund med
en fart som inte går att stiga av ....men ändå forsätter man
att stressa jäkta arbeta och glömmer bort att bara leva och
vila i fridens lya.

Döden håller på gå under pga av evighetens vidunder
som lovar ett annat liv vid paradiset eviga ljus , om man
orkar uthärda helvetet vid denna jordeliv ...men ändå fotsätter man att leva som om vi var eviga och gömmer döden under
fåtöljen .

SÅ nu sänder jag ett S.O.S och ber oss alla att se att något
är fel med vårt planet och att vi måste göra något innan det är
för sent...

 

 

 

SKYMNING...*2017*

 

Skymning...
Solens rodnad speglar sig i vattnet
tillsammans med mitt trötta ansikte ...
som ber om att få vila efter dagens yra
av den långa vandringen inne i skogen
mystiska stigar ...
Sätter mig vid bäcken och doppar mina svullna
fötter i det ljumma sommarträsket.
Låter mig brista i det tysta och efter
en liten stund, börjar rodnaden bli mörk
och natten rullar ner sina svarta rullgardiner
över det stora himla fönstret.
Sitter still och begrundar mörkret jag vistas i
medan ensamheten och rädslan kryper in under
mitt sköra hud...
Men då tänds stjärnor plötsligt upp och även
månen vaknar upp, ur dagens sömn.
Jag ler och tittar upp mot himlens lysande
kropp för att tacka det med en sång
ackompanjerat av fåglarna runtom.

 

 

 

 

LITA*2015*

 

Lita på det lilla, sköra, bräckliga livet...
den som inte syns ...inte gör stora rubriker...eller närs av storslagna fantasier...
utan bara är...i al...l sin bräcklighet och skönhet...
Kanske... lite som den lilla, vilda liv som Naturen har att erbjuda
Det är lycka...!